Tisdag 9/1

Känns som att man är dålig på att uppdatera.. Men har iaf varit och ändrat naglarna lite idag sen efter de blev de att gå till madde, dricka kaffe, surra lite och blev även bjuden på middag. Drygt en timme efter att vi hade käkat kom frida och dit. Vi tre har inte varit med varandra på länge men de var ändå som att de var igår vi sågs. Vi satt verkligen och delade med oss om allt och inget. Hur vi surra.. fan trutarna gick juh i ett. Saknaden alltså!

Sen satt vi även och delade ett fruktansvärt gott skratt till filmerna och bilderna från Turkiet.. var ändå bara 4månader sen vi var där. Tycker inte tiden sprungit fram precis.

Imorgon blire då gymmet med friduttan, blev dit tvingad efter att tösen gav mig en fruktansvärt fin kommentar att min röv hade blivit stor. Gissa om man fick sug efter gymmet då?.. Hon menade väl iaf;)

Godnatt!

 

❤❤❤

Tisdag

sover fortfarande inte bra om nätterna, kanske man ligger och funderar för mycket innan man ska sova så man inte riktigt kan slappna av? Ikväll kommer jag då kunna sova bra för idag blir det HÅRD träning på gymmet med madde! Sen efter det ska jag dra ut mot GISAB och se om det finns nå vettigt att göra.

Ne nu blir det duschen innan gymmet, skriver sen.

Happis 12/9

Igår blev jag och madde upphämtade av Jhulle kring 5-6 tiden och då bar det av mot Haparanda.
När vi väl kom fram till happis så fick vi oss en runt tur runt allt och fick se vart alla bodde sen efter det drog vi hem till Jhulle och var där ett tag i väntan på att folket skulle duscha och göra sig klar.

Efter drygt 2 timmar tog vi taxi till challe som även fyllde år igår och där det även blev en hel del skämt, skratt och för mycke sprit! Inte nog med det.. kring 12? drog vi till Finland på någon krog där vi fortsatte hälla i oss sprit och shottar. Sen efter krogen åkte vi runt i Beckan och Halltus van och pysslade med lite annat? Frågan är ju vad vi gjorde? haha Sen drog iaf jag och b hem till honom och jag tror jag har ett litet minne av att vi kollade film och gick vi och la oss.

Dagen där på kändes det som att jag inte hade fått en blund under hela natten. Vakna upp och var jätte bakis.. hela jag skakade så jag tvingade Jhulle att komma med pizza till mig. Allt blev så mycket bättre när man hade fått i sig lite mat. Sen vare bara att klä på sig och sen fara ut med vanen till challe en snabbis och sen tog vi bussen hem.

Dagen i sig har varit en aning tung men det är väl sånt man får räkna med och skylla sig själv för.
Det var då en fruktansvärt rolig dag och jag skulle absolut göra om det igen!

Handikappad..

är vad jag kommer vara imorgon! Fyfan att man plågar sig själv på det här sättet. Men jag vet att jag bara kommer må bra av det sen. Har varit och tänat med madde nu två dagar i rad och till vilken nytta (?!) när vi ändå ska fara till happis imorgon och umgås med nå grabbar vi träffade när vi for till Alanya. Det var den träningen de..

Har inte så mycket att säga idag, ska ligga i sängen och avlida ett tag sen ska jag börja ta fram nå kläder till imorogn och packa väskan med såna där onödiga grejer man alltid måste ha med sig var man än far.

Spådom!

Var hos en spåtant imorse och redan när jag kom dit så var min farfar där och hade väntat där på mig (han gick bort i december) Han hade som sagt väntat mig där och man kan ju inte annat än att brista ut i gråt samtidigt som man blir väldigt glad. Det var så mycket han sa och han började från när jag var 5år och gick framåt i tiden. Han kom ihåg när jag var 5år när min syster och kusin skulle sova hos farmor och farfar och jag blev jätte ledsen för att inte jag fick det.

Han berätta att han hade visat sig för mig och att jag har sätt det och det har jag också men det är ju ingenting jag vågat berättat till någon annan än min familj för vem skulle mer ha trott på det?
Farfar hade även funnis vid min sida när jag tog studenten och han hade sätt vad jag hade tatuerat in på benet som minne till honom. Att jag var hans lilla prinsessa och då brast det verkligen för mig.

Han berättade att han tyckte jag var stark som en björn efter allt jag gått igenom på sjukhuset och att jag kommer hamna på ett vitt sjukhus igen och gå igenom samma sak och ligga med en maskin på höger sida om mig och läkare som har uppsyn över mig hela tiden och skriver ner en massa siffror som maskinen visar. Men det är ingenting jag ska vänta på för det kommer bara bryta ner mig ännu mer, sen sa han även att om han hade levt hade han gjort allt han för att göra mig frisk igen och att jag bara skulle veta hur vacker jag blivit och att jag kommer bli ännu vackrare när jag blir äldre.

Han skulle även ta bort mina sovsvårigheter som jag fick efter att han gick bort och sen frågade tanten om jag kände nå.. Just vid de tillfället sprängdes mitt huvud och jag tror fan aldrig jag haft den värken i huvudet förut.. Jag hoppas verkligen det funkar för i vanliga fall ligger jag vaken till fyra varje natt och väntar på att han ska visa sig för mig igen som han gjorde drygt två dagar efter att han hade gått bort. Oavsett vad så kommer han alltid finnas i mig och jag älskar & saknar honom så enormt jävla mycket <3 font="font">

 

Helgen..

Kan börja med torsdagen shoppade för fullt och spenderade kvällen med en gammal vän som jag inte träffat på ett tag så vi satt och prata om lite allt möjligt.

Fredag tog jag det mest bara lugnt och sen kom Sara ner och hjälpte mig lite granna med en sak och sen gick jag och la mig, var jätte trött.

Lördag färgade jag håret och sen drog jag till madde när jag hade gjort mig klar där vi tog ett glas vitt och sen kom fredrik dit och vi tre drog till Saras 20års fest. Efter det drog vi till Allstar där man träffade allt och alla i stort sätt.

Idag blev jag bjuden på grillat till lunch av vikko och jag kan ju säga att han vet hur man bränner mat! ;p Efter det drog vi på hockeyn och sen godishuset. Nu ligger jag och försöker nöta lite till provet imorgon och jag fattar nada! Tror inte någon i klassen fattar så jävla mycket.

Imorgon blir det skolan och sen besök om jag nu inte ska sitta där till halv 10 på kvällen. Godnatt sötisar.

Skolan

Sitter på rast nu och vill bara att dagen ska ta slut så jag får gå in till banken och få lite pengar.
Sen efter det blir det att gå till Gina och slösa upp dom lika fort! :) Nu blir det att sy balklänningen till klockan 3.
Puss

Jag dör!

Haha allvarligt jag tror jag har fått för mycke kaffe i mig idag! Kan man vara mer pinsam eller!? ;D Stackars madde som fick stå ut med mitt utbrott! Ne nu blir det nog ett avsnitt av Greys Anatomy och sen SOVA och skämmas ihjäl!
Puss godnatt!

13 mars

Var på skolan idag en snabbis och fixade till lite med balklänningen sen efter det blev de stan med Madelene så det var raka vägen till gina som vanligt. Skulle ändå kolla om dom hade fått in dom nya shortsen och det hadde dom! Men shortsen var inte upp packade än så jag fick se lite söt ut och packa upp den storleken jag skulle ha! :) Är ett par svart höga shorts med knappar på. La även undan dom blå och sa till Malin att när dom andra två färgerna kommer in får hon lägga undan dom också till mig :)

Efter det träffade vi Hampus och Frida som vi även gick och fikade med på BO's och surrade om allt möljigt. Speciellt om hur jävla mycket folk kan gå och snacka för minsta lilla grej man gör helt sinnes sjukt va folk måste ha lite att göra. Om inte annat måste det ju bara vara så att folk är avundsjuk. Kanske människorna i lule skulle bry sig om sitt egna liv till att börja med innan dom ska börja bry sig om andras. Vi går ju förhelvete inte i lågstadiet längre! Väx nu upp..

Iaf efter staden blev det att gå hem till Madde där vi som vanligt satte oss och nörda vid varsin dator och sen började vi prata om vad vi ska göra när hon fyller 20. Vi satt även med varsin telefon i handen och ringde runt lite till olika lokaler i lule och kollade vad det skulle kosta och hyra. Sen kring 19 tiden for jag hem och nu ligger jag i sängen och ska se två oth avsnitt som jag laddat hem och sen blir det nog att städa rummet! :)

why would this happen?

Har suttit på skolan i drygt 12 timmar idag. For hem kring 5 och då var det tänkt att jag och madde skulle fara till allstar och käka middag och se på hockey men det sket sig. Men det kommer fler gånger! :) Iaf så for jag tillbaka till skolan kring 7 och har suttit där till 21.30 och hann göra klart halva överdelen till balklänningen.

Har även suttit idag och tänkte lite på vad som hände ihelgen,
tror jag ska börja ta det lite lugna och inte göra förhastade saker.

Har ju även träffat mina gamla godingar (notviks grabbarna) två helger i rad som man varit till Övik med för några år sen. Ser fram emot många fler helgen med dom :)

Imorgon blir det skola på min lediga dag och sen kanske man drar en fika på stan med Madicken. Lite senare på kvällen blir det att fara till Elina och fixa lite grejor! :) Nu ska jag sova, godnatt!

Halloj!

Kanske är dags att börja blogga igen i brist på annat? Kan ju börja med helgen.

Fredag var jag på fast hos syster och Johan, for dit kring 10 och sen ett litet tag efter kom Madde och Andre å sällskapade med oss. Kring 12 for vi till allstar och där träffa man som vanligt en hel del människor. Klockan närmade sig 3 så jag och Markus tog bussen till Hahlin där vi 3 efterfestade. 2h sömn är allt man fick den natten men trevligt var det iaf ;)

Lördag kom mamma och hämtade mig kring 10 tiden och sen var de bara göra sig klar för hockeyn som jag drog med mig camilla på så då blev de någon öl där. Efter det fick jag åka med Sebbe, Nagander och Tony hem. Blev att slänga i sig mat och sen kom Beckman och hämtade mig och vi drog ett gäng till Vikko.

Kring 11-12 tiden for vi till Allstar och sen började äventyren igen. Ids inte berätta så mycket om det men de sluta iaf med att jag och Emma NK for till Statoil och käkade lite och sen var det raka vägen hem till sängen!! Har dock bara sovit till 8 då man gick upp och tog medicinerna och sen somna jag igen och vaknade klockan 1.

Min helg var helt fantastiskt rolig. Blir att vila lite nu och sen en sväng med skotern innan solen går ner.

12/15 2011

For all those times you stood by me
For all the truth that you made me see
For all the joy you brought to my life
For all the wrong that you made right
For every dream you made come true
For all the love I found in you
I'll be forever thankful!

grandpa <3

3 Juli

Jag vet att det typ var 450år sedan jag skrev men har helt enkelt inte haft ro att sätta mig ner och skriva..

Fredag 1 Juli - Vakna jag av att Maria ringde och väckte mig, for till hertsön käka glass och umgicks med henne fram till halv 6. Sen flyttade hon ner till Karlsborg? och vi grät floder båda två när vi skulle säga hejdå till varandra.. Det var verkligen hemskt! När jag kom hem lite senare hade Jonte skrivit sms så då bestämde jag mig för att ta med honom till Boden. Det var typ ett år sedan jag träffade honom så det var verkligen jätte roligt att han ville följa med och dricka med mig och mina tjejkompisar! :) Vi åkte ju även karusell också men tror inte man ska åka så mycket när man druckit.. ;p Sen drog även jag, mamma och Jonte till max på vägen hem (Jontes idé) men gud så gott det var! ;)

Lördag 2 Juli - Vakna upp, for hem till Maria och matade deras katt eftersom att hennes pappa skjutsade ner dom med flytt kartongerna så ingen var hemma och kunde göra det. For hem, käka lite, gjorde mig klar, for på stan och köpta två par skor och lite annat små skit. Sen skrev Jonte och frågade om jag ville komma dit och se film med han, hans bröder och deras kusin efter att dom ätit. Så då skjutsade mamma dit mig, så tog vi oss varsin Cider och lite öl till filmen Grown ups, hur många gånger man än har sett den så var den ändå lika rolig :p När vi hade sett klart den så var James Bond på tv.. var typ 100år man såg den.

Efter allt film tittande bjöd hans Farmor och Farfar på go bulla och saft. Sen bestämde vi oss för att gå ut och promenera lite eftersom alla andra hade lagt sig och det var så fruktansvärt varmt inne (tyckte jag). Blev att dra ut på en brygga å sitta där vid vattnet och bara prata om allt möjligt.. När man inte träffats på ett år kan jag lova att man har mycket att prata om. Blev då mycket skratt bland annat. Plus att det var skönt att få berätta hur allt blivit nu efter att jag varit på sjukhuset också. Inte direkt sånt jag vill sitta och prata om genom en dator eller telefon men han visste ju ändå lite som alla andra. Nå väl.. det blir verkligen tråkigt att dom ska hem imorgon, har verkligen haft jätte roligt med Jonte den lilla tiden dom varit här. Hoppas bara det INTE dröjer ett år till innan man ser den familjen igen :)

Får se om dom hinner förbi och säga hejdå innan dom drar sig tillbaka mot Umeå igen, annars får jag hälsa på dom när jag ska till sjukhuset i Umeå och "visa upp mig" för läkarna jag hade där. Nåväl.. min helg har varit underbar med underbart sällskap kunde inte ha blivit bättre. Nu är det dags för mig att sova om jag ska orka upp imorgon. Godnatt :*

Rösta Rösta Rösta! :)

Hjälp mig att vinna, rösta på min klänning här!

21 April

Dagen då allt utlöste sig. Var i Cypern med familjen och allt började med vatten fyllda blåsor i hela ansiktet, det gick än en dag och sen kom den fruktansvärda värken i magen. Jag trodde jag hade vätskebrist men sen började jag spy konstant och jag kände mig så svullen. Hade en arg familj som bara sa åt mig att dricka mer men jag visste själv att det inte var någonting sånt. Sa till min mamma och syster att jag trodde jag var med barn men så var det ju inte heller. Dagarna gick och jag bara spydde mer och mer, kunde inte äta, kände mig trött och hängig och inte hjälpte det ju med att sova. Men dom tvingade upp mig och sa att jag inte kunde vara så här trött och att jag bara sov för att sova enligt mamma och pappa men om dom bara viste hur det kändes i min kropp? Men det gjorde dom ju inte så klart eftersom att det är bara jag själv som kunde göra det.

Fick må dåligt under hela utlandsresan och det var en lättnad att få komma hem. Men jag fick fortfarande inte i mig någon mat och vikten bara rasade ner till 52-53kg. Någon dag efter att jag kom hem fick jag fara till sjukhuset och ta en massa blodprover. Läkarn ringer dagen efter och säger att jag måste komma in för mina prover inte visade nå bra. Jag tänkte ju inte mer på det eftersom att jag har varit inlagd så många gånger och aldrig hade dom hittat nå fel.

När jag väl kom dit fick jag höra att mina njurar inte fungerade. Jag satt där som ett frågetecken och fattade ingenting... Dom tog en massa prover och sen säger dom att jag har SLE (Lupus) och jag förstod fortfarande ingenting. Nog viste jag att jag var sjuk men Lupus vafan är det? Hade aldrig hört talas om sjukdomen och vad betyder det? Dom flyttade över mig till Njurmedicinavd. innan jag ens hade hunnit fylla 18år och då började jag förstå att det inte alls var som det skulle.

Det gick nårga dagar och dom bara fortsatte ta prover och jag ville bara hem. Det var dags för operation och jag skulle få in en CVK eftersom att jag var helt sönderstucken på armarna och det gick jätte bra. Vet inte när men någon dag efter eller om det var samma dag? Det var ialla fall dags att få in CDKn, nu var det dags att börja med dialys. Kommer inte ihåg så bra vad som hände på uppvaket men jag vet att jag sa till min mamma hur blött det var i sängen och att det var någonting som bara rann nerför min mage. Mamma lyfte på täcket och jag låg i en blodpöl och höll på att förblöda för första gången.

Sköterskorna och mamma fick hjälpas åt att hålla en sandpåse i en timme på öppningen där det blödde ifrån. Efter 7dagar var det dags för en njurbiopsi och dum som jag var vägrade jag att ta en bedövningsspruta innan. Jag vet inte hur jag ska förklara hur det var men det kändes som att någon sköt mig i ryggen 3ggr i rad och jag bara låg och grät, trodde aldrig att det skulle göra så ont. Min mamma var tvungen att gå ut ur rummet... Hon höll på att svimma på stolen breved mig och jag förstår henne. Hon ska absolut inte ha dåligt samvete för att hon lämnade mig!

En sköterska kom och höll min hand och berätta hur duktig jag var men inte orkade jag lyssna på nå sånt? Ville bara att allt skulle vara över och att alla skulle hålla igen deras limp intag. Till slut var allt över och dagarna gick.. Hade fått mig en sjukgymnast som visade mig vad jag kunde göra för övningar för att hålla igång lite, samma kväll kom min syster och Maria till mig och jag skulle ju visa dom vad jag skulle göra. Mitt i allt smäller det till i ryggen, nu var det verkligen någonting som inte stämde.

Det gjorde så ont! Jag ringde på alarm klockan och det kom ingen.. Maria springer ut i korridoren och skriker att någon måste komma och hjälpa mig fort medans jag ligger och skriker hur ont jag har. Sandra försöker lugna ner mig men jag fick verkligen panik. Sjuksköterskorna kommer in och frågar vad det är och jag försöker verkligen berätta och sen försvinner dom ut för att ringa läkarn. Jag kunde verkligen inte andas för att jag var så rädd och arg samtidigt som jag hade sådan smärta jag aldrig hade känt förut. Jag ringer på alarm klockan igen och dom kommer in med en kisspåse? Dom trodde min kissblåsa hade blivit förstoppad och så ger dom mig en hel del smärtstillade men inte hjälpte det.

Sandra hade ringt dit mamma så hon kom dit på direkten plus att pappa redan var påväg för att han skulle sova med mig. Det blev helt svart och mitt i allt var jag i en hiss sen blev det svart igen ett litet tag och den här gången var jag på röntgen. Efter det blev det svart igen och nu kommer jag inte ihåg nå fören 4dagar efter då jag ligger på intensiven. Jag fick en stor blödning runt höger njuren där dom hade gjort biopsiden. Blödningen var på en liter, jag var påväg att förblöda igen. Kan knappt tro det själv men så var det. Nästa gång det klarna till var jag påväg med akut helikoptern till umeå och jag hör hur dom säger att min pappa inte kunde följa med eftersom att dom inte hade nog mycket bränsle.

Jag låg där på båren med masken över munnen och ville verkligen skrika att jag inte ville fara utan pappa men jag fick inte fram ett enda ord hur mycket jag än ville och försökte. Det blev svart en sista gång och nu var jag framme i Umeå. Ingen jag kände var där, jag var helt själv med en massa läkare och deras läkarsnack... Fattade ingenting. En sköterska kommer fram till mig och säger att min pappa är på väg. Han hade tagit taxin från luleå och skulle vara framme inom några timmar.

Dom kör först in mig på ett rum som skulle vara mitt under tiden jag var där. Sen rullade dom över mig till dialysen som var mitt emot. Där fick jag göra någonting nytt.. skulle göra en plasmaferes behandlig. Fick ligga kopplad till maskiner i drygt 6timmar. Dagarna gick och det var samma visa varje dag. Nu hade huvudet börja klarna till ordentligt och mamma kom också ner till Umeå. Hör hur sköterskorna står och pratar med mamma och pappa och berättar att dom aldrig haft en sådan sjuk människa som mig där. Det gjorde ont att höra men det var inte första gången jag fick höra det.

I lule sa också en att den aldrig sett en vara så dålig och det får mig verkligen att tänka till vad det egentligen var som hände med min kropp. Varför skulle just min kropp bara lägga av mitt i allt? Jag var ju bara 17år! Ialla fall så gick det fler dagar och det var dags att börja röra på sig igen. Börja om från början eftersom att jag inte orkade min egna kropp. Musklerna hade förvunnit och jag hade gått upp 17kg på bara 10dagar och min hud hade inte alls hunnit med så nu har jag bristningar över halva kroppen.

Fick mig en rullator, nu var det dags att ta mina första steg igen men det var verkligen svårt. Som tur var fick jag mig en rullstol också. I Umeå blev jag kvar i två veckor och under den tiden hinner man lära känna alla på avdelningen. Det är tugnt att höra att dom som jobbar där har haft svårt att sova för att dom legat och tänkt på hur allt kunde hända. Kändes som att man kom nära en del av dom. Det var dags att fara hem igen och sköterskorna ögon blev tår fyllda och alla kom och kramade om mig. Men jag skulle ju äntligen få fara till min hemmaplan så jag var ju mest bara glad men även lite ledsen. Den här gången fick jag färdas med ambulansbil.

Nu var jag äntligen i sunderbyn igen och alla sköterskor kom och hälsade mig välkommen tillbaka. Så skönt det var att vara hemma! Det var dags att gå på dialysen flera gånger i veckan och man mådde lika dåligt efter vaje gång. Det värsta var nog huvudvärken man fick efteråt... Dagarna gick som vanligt och nu hade jag äntligen tjatat till mig en "permission" men endas på sju timmar. Men tro mig.. det räckte gott och väl! Var helt slut när jag kom tillbaka till sjukhuset och ändå hade jag bara legat och sovit när jag var hemma. Det gick några dagar igen och nu var det min 18års dag. Den blev ju inte som jag hade hoppas på men jag fick ju ialla fall fara hem. Jag tackar alla läkare och sköterskor för presenterna jag fick. Även alla hundra släktingar och vänner som kom och grattade mig! Fick en underbar födelsedag trots att det var som det var.

Nu hade det gått 62dagar på sjukhuset och jag började må så pass bra så jag skulle få fara hem och bo hemma igen. Jag var rädd, tänk om det inte alls skulle funka. Tänk att man tog den risken... Kan säga att det var ovant att vara hemma igen. Hade svårt att sova men det var väl dags att vänja om sig till sitt egna hem igen.



5 Månader efter utskrivningen
Jag mår bra och jag har börjat gå skola skola igen och leva livet. Där ett tag trodde jag att allt var kört för mig. Att jag aldrig skulle få den där umgdomstiden som alla mina kompisar hade och skulle få. Men nu idag så lever jag precis som alla andra. Jag har vissa regler jag måste följa men det är ingenting som stör mig dagligen. Vill tacka alla som fanns där vid min sida under hela tiden och ni vet vilka ni är. Vissa blev rädda och höll sig på avstånd men jag förstår dom. Nu har jag försökt få med allt och det kändes bra att få lätta sitt hjärta för en gång skull. Har försökt prata med en massa människor runt om kring mig men har inte riktigt klarar av det. Nu är det mesta ute och jag är glad över det.